Fem frågor till Andréa Arlid, clown, scenkonstnär och pedagog

​

Vad är det roligaste med att vara clown?

– En av de roligaste grejerna är att man kan improvisera. Det bygger mycket på att omfamna det oväntade och det som dyker upp där och då. Jag tycker det är roligt att vara närvarande på det sättet, både i mig själv och i rummet med publiken. Det skapar en känsla av att vara vid liv, tror jag. 

 

Hur kom du in på clownteknik?

– Jag har haft en längtan om att få in teatern mer i mitt liv, men det har känts som en ganska läskig väg att gå. En ganska tuff bana. När jag stötte på clownuttrycket för första gången så var det som att det talade till mig. Det var att hålla på med teater, men det blev inte lika laddat och seröst. Sedan har jag alltid gillat det direkta mötet mellan scen och publik, och det fanns i clownens natur. 

​

Hur föddes idén till din föreställning ”Miss Weltmeister”?

– Jag skulle gå en clownkurs och sa till en kompis: ”Nu ska jag gå clownkurs igen, det känns som att jag gör det för att vara duktig.” Då höll hon på att bryta ihop av skratt och svarade: ”Det finns ingen annan än du som går en clownkurs för att vara duktig. Hör du hur knasigt det låter?” Så jag tog med mig den ingången till kursen – en clown som försöker vara duktig, vad blir det för karaktär? För clown handlar ju om precis motsatsen. Att vara med sina misstag, det som inte alls går som planerat. 

​

Du leder själv clownworkshops, vem kan delta?

–Alla som är nyfikna på att hitta sin inre clown och som är beredda att stå inför andra på en scen. Man behöver våga utsätta sig lite, men med vetskapen om att man gör det i en trygg miljö i ett rum som är tillåtande. Alla som har varit barn någon gång har en clown i sig. 

​

Varför är Tegelscenen viktig för dig?

–Att kunna mötas kring kultur, konst och lekfullhet är något vi kommer att behöva mycket mer av framöver, för det finns så många utmaningar som samhället står inför. Vi måste ha platser där vi kan mötas och dela glädje. Men i konsten kan man också möta det svåra tillsammans och bearbeta saker. Jag hoppas att Tegelscenen kan bli en sprudlande plats där det uppstår oväntade möten mellan olika människor, där vi kan få vara mänskliga. Och att få vara med och skapa det i mitt närområde känns väldigt fint. 

 

​